Linda

Det var som jag skrev tidigare aldrig någon fara för Jespers liv. Men det var ändå jobbigt att se honom ligga i kuvösen med alla slangar och elektroder, piping överallt. Det tog lite tid innan man lärde sig att tolka talen på skärmen och förstå när det var något allvarligt eller inte. Men man blev van vid det och efter några dagar kunde vi ta honom in och ut ur kuvösen själv, och visste hur vi kopplade på och av allting.

Tiden gick och man levde i sin egen lilla bubbla på sjukhuset. Brydde sig inte om det var 2 dagar sedan man hade duschat, hur vädret var ute, vad som hände i omvärlden var helt ovesentligt. Allt kretsade runt den lilla krabaten i kuvösen. 

Jag var på sjukhuset i 5 veckor, vi fick resa hem på Jespers 1månaders dag. Otroligt skönt att komma hem, bara vara själv och göra som man själv vill. :o) Det gick bra att vara hemma, snällare pojk får man leta efter, han sov, åt och gulpade (maten kom upp igen).

Hönsmamma som jag inte skulle blir var jag lite smått bekymrad för denna gulpingen även om jag vet att det är vanligt när barn är små att en del av maten kommer ut när de rapar osv. Vi var tillbaka på sjukhuset efter 1vecka, på ögonkontroll som alla barn födda innan vecka 34 ska göra. Då tog de också vikten på honom. Han hade bara gått upp 6 gram. Men han åt massor! 56gram vid ett måltid så det kom snart till att gå fortare sa dem :)

Ytterliggare en vecka senare ringde en av sköterskorna mig bara för att höra hur det var med Jesper. Inte för att det var något som ingick i hennes arbetsuppgifter eftersom vi var utskivna, utanför att hon tänkt så mycket på honom sedan vi var där för en vecka sedan. Hon tyckte att viktuppgången var lite liten och ville att vi skulle komma in och väga honom, så vi satte oss i bilen och körde till sjukhuset igen. Hon tog honom när vi kom och sa att det var inte den Jesper hon hade sett för en vecka sedan. Han hade inte gått upp ett gram och var lite slö och tråkig i färgen. Det resulterade i att vi blev inlagda på sjukhus igen, efter nästan 2veckor hemma, och det blev lagt ner en sonde med en gång för att ge Jesper mat.

Dagen efter var han lite piggare igen men de fick nu se hur mycket han gulpade och sa att det är inte normalt. Nästan allt han ätit kom upp igen och det lilla han fick behålla användes till att hålla värmen i kroppen, så han hade inget över till att gå upp i vikt på. En utredning startades och den har nu visat att han lider av reflux. Det är helt vanligt bland små barn och går ofta över av sig själv efter några månader. Men Jesper hade visst en lite kraftigare variant som behövde behandlas. Så nu får han mediciner och är väldigt mycket bättre.

Vikten går sakta men säkert uppåt, han har gått upp 200g på den första veckan vi var här och ytterligare en del nu. Formen och färgen är också tillbaka igen. Igår var det en dietist här och snackade om vad man ska tillsätta i hans mjölk för att han ska gå upp lite fortare, han är liten för att vara så gammal som han är  (2150g). Försöken startade igår så vi får hoppas att det ger resultat. Han ammar och får flaska vartannat måltid eftersom han inte får nog med kalorier och protein bara genom att amma.

Jag vet inte när vi ska hem igen, hör lite olika hela tiden. Det var först i förrgår sedan slutet av veckan, i helgen och nu det sista jag hört är i starten av nästa vecka. Så nu har jag bara slutat bry mig, jag är här och räknar med att de säger till mig den dagen vi ska hem. :o)