Nu så..


..är det länge sedan sist och otroligt mycket som har hänt. :o)
Jag valde den blå klänningen som jag fick uppsydd i Thailand. Det var precis att det gick! 
Går inte igenom allt som hänt i sommar utan hoppar till det viktigaste, Jesper kom till världen.

Har inte skrivit något om graviditeten här och inte på facebook, har inte varit en hemlighet. Men vi valde att själv berätta för folk och inte att meddela alla via en statusuppdatering på facebook. Hur man gör det är helt upp till var och en, men vi valde alltså detta..

Jesper kom till världen 6 augusti kl.15.05, det var 9 veckor förtidigt så han var en liten skit. Vägde 1420gram och var 38cm lång. Vi visste att det var en liten risk för att han skulle komma förtidigt men kunde aldrig drömma om att det skulle bli så tidigt. Jag har mått bra under hela graviditeten, men kroppen har haft dåliga värde så jag var sjukskriven från vecka 12. Otroligt tråkigt!! Och absolut inte som många kanske tänker "åhh så skönt at bara ta det lugnt" Jag lovar, it sucks!!

Tisdag 3 augusti var jag på vanlig kontroll hos barnmorskan (det var jag var tredje vecka, i tillägg till kontroller på skhuset varje månad) och pga olika saker så ville hon att jag skulle på extra kontroll på sjukhuset. Det var inget nytt, det ville hon de två gångerna innan jag var där också, så jag körde dit IGEN! Där blev det tagit ctg och ultraljud, bestämdes då att jag skulle bli kvar till observation. De följande dagarna var det ultraljud och ctg flera gånger om dagen. (Tjejer, packa bbväskan i god tid! Jag kom dit med handväskan och Sian försökte så gott han kunde att ta med det jag bad om, men det blev mycket konstiga saker)

På fredag morgon vid ultraljudet fick jag veta att man skulle inte stirra sig blind på några tal som var de de höll koll på vid ultraljudet, Jesper (eller Mini som han hette då) var aktiv, flyttade sig mycket och gjorde det lite svårt för dem att ta alla mått som de skulle ha. Och eftersom allt verkade bra och ctg varit så fint hela veckan kunde jag får åka hem och komma tillbaka på lördagen, men de skulle bara ta ett ctg till innan jag stack. Jag var glad och gick tillbaka på rummet och packade, ringde Stian och la mig klar för ctg, det tar ju bara 20min innan den blir godkänd. Trodde jag!! Det var vad den gjort hela veckan, men nu gick det 1,5 timme och den blev inte godkänd.. hmm...

Läkaren kom in igen (ca kl.12.30) och sa, "det sker idag" Jag var lite borta och sa "vad sker idag??" Jag skulle ju hem, hade planerna för fredagskvällen klara. Men nej, Mini skulle ut, och det skulle ske ca kl.16-17 pga bedövning och eftersom jag fått så mycket att dricka under ctg. Det var bara att ringa Stian igen och han kom med en gång. Vi satt på rummet och pratade om allt och ingenting när det kom en läkare kl.14 och sa "då är det din tur om 15min" ehmm... va??? Det var för att läkaren sm tagit beslutet ville vara med under födseln (kejsarsnittet).

Se gick allt snabbt, kateter, bedövning, Stian i rymddräkt, "du känner detta, men gör det ont?", en liten pojke..

Det tog 5min från de satte kniven i mig till de försvann med Mini som behövde lite starthjälp. Stian följde efter och jag blev ihoplappad och körd på uppvak där jag skulle vara i 4 timmar. Herre gud så lång tid!!! Damerna på uppvaket tjatade hela tiden på mig att jag skulle sova, men vad f**, sova nej, klockan skulle bara gå lite fortare.. Efter ett tag kom Stian in till mig med kort på vår lilla Jesper (Stian fick välja namn, det stod mellan 2st) Världens finaste!!

Men Jesper behövde hjälp med lite olika saker så han blev lagd i kuvös med en gång, där var han i 1,5 vecka innan han flyttade över i öppen säng. Det var aldrig något kritiskt, men det var ändå en väldigt psykiskt tuff tid den första veckan och det var inte långt mellan tårar och leende..

*kommer mer senare*


bild 1- mitt första möte med Jesper som är 4,5 timme gammal.
bild 2- Närbild på Jesper med cpap som hjälpte honom att få luft den första veckan.
bild 3- Nybadad Jesper med sonde eftersom han inte kunde äta själv. Kläder i str.40
bild 4- Äntligen hemma! Bilstolen är lite för stor, har byggt upp med en kudde under rumpan..
bild 5- Jesper vet vad han ska göra när det blir för ljust

    

Kommentarer
Postat av: Sara

Ahhh men lille plutten då. Skönt att ni fått komma hem nu. Måste kännas jobbigt att inte få gosa med sitt barn direkt. Det blev ju ett passande namn med Mini ;) Får bara hoppas att min Mini stannar tills det är dags. Måste varit tufft att gå hemma så länge, jag hoppas jag kan jobba så länge som jag har planerat. Kram

2010-09-29 @ 10:31:02
Postat av: Caroline

Jag satt och läste kommentarer på Englas blogg och där hittade jag dig och din blogg, vad lustigt! =) Ska ut och njuta av det fina vädret nu men ikväll ska jag läsa din blogg!

Kram Caroline Olsson

2010-09-29 @ 11:59:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0