Julen ær øver..
Då ær jag tillbaka i Oslo. Ser att det ær længe sedan jag skrev.
Jag har varit hemma i Landskrona i en vecka, men det kænns som ett dygn. Tiden har sprungit ifrån mig. Jag som tænkte att en vecka, det ger mig tid till att træffa alla, det ger mig tid till att ta det lungt. Men det ræckte inte!
Julafton var det fullt kør hemma hos brodern med familj, vi var 15st och det kændes som att det var en halv miljon julklappar. Barnen fick så mycket att det gick helt runt før dem! Nær jag satt med brorsonen før att montera ihop en robotbil så sa han "Linda, vem fick jag egentligen denna av?" Då tænkte jag, vad ær meningen med detta? Varfør ge dem så mycket så de inte kommer ihåg vad de fått av vem? Det ær hysteri!!!
Juldagen var vi hos min andra bror, dær kom de ena klockrena kommentarerna efter varandra. 3,5år och så snabbtænkt, jag blir næstan rædd! Och minstingen ær inte så liten længre, usch, jag måste hem och hælsa på lite oftare! :o) Han "sprang" runt i sin stol, skulle vara med dær allt skedde och så bara skrattade han. Riktigt litet charmtroll!
På kvællen var jag en liten tur i Helsingborg før att hælsa på några vænner, længe sedan man sett dem och stora førændringar. Var dær inte så længe, men kul var det!
Annandagen och 27 gick så snabbt det också. Jag førstår det inte helt.. Jag skulle træffa Carro, ut och æta, men det hann jag inte :o( Jag træffade henne en liten stund i butiken, men någon mat hann vi inte med. Det får vi ta igen næsta gång jag kommer hem!!
Igår var det dags att flyga hem igen. Jag satt djupt insjunken i min bok nær jag hørde en røst i høgtalaren "Detta ær kapten Nicklas Ohlson som ønskar er alla vælkomna ombord på detta Sterling flyget til Oslo. På høger sida kan ni nu se att vi passerar Gøteborg.. osv.." Nicke, var det verkligen Nicke? Ja, det måste det ha varit.. Efter ett tag tog jag mig mod fram och pratade med två flygværdinnor. Om det visste vem han var, før jag var ganska sæker på att det var min kusin. Men efter en førklaring på hur han såg ut så menade den ena flygværdinnan att det kan inte vara samma person vi snackar om. Nej nej.. men det læt verkligen som han, jag gick och satte mig igen. Kunde inte helt slæppa det och nær jag gått ut ur flyget stod jag och væntade lite, før att se om de inte kom. Men nej.. de skulle antagligen tillbaka till Køpenhamn direkt igen. Så jag traskade vidare och hæmtade bagaget och ut och skvallrade lite med mina kollegor innan jag satte mig på bussen till Tåsen.
Lite senare på kvællen fick jag ett sms av Nicke, jag skulle stått på mig lite mer, det var han som jag hade flugit med. Var synd, hade han vetat det kunde jag fått sitta hos honom istællet. Nu var han i Oslo øver natten. Fanken också, jag skulle stått kvar och væntat lite till. Ær ju inte var dag man ær ute och flyger med sin kusin. :o)
Jag har varit hemma i Landskrona i en vecka, men det kænns som ett dygn. Tiden har sprungit ifrån mig. Jag som tænkte att en vecka, det ger mig tid till att træffa alla, det ger mig tid till att ta det lungt. Men det ræckte inte!
Julafton var det fullt kør hemma hos brodern med familj, vi var 15st och det kændes som att det var en halv miljon julklappar. Barnen fick så mycket att det gick helt runt før dem! Nær jag satt med brorsonen før att montera ihop en robotbil så sa han "Linda, vem fick jag egentligen denna av?" Då tænkte jag, vad ær meningen med detta? Varfør ge dem så mycket så de inte kommer ihåg vad de fått av vem? Det ær hysteri!!!
Juldagen var vi hos min andra bror, dær kom de ena klockrena kommentarerna efter varandra. 3,5år och så snabbtænkt, jag blir næstan rædd! Och minstingen ær inte så liten længre, usch, jag måste hem och hælsa på lite oftare! :o) Han "sprang" runt i sin stol, skulle vara med dær allt skedde och så bara skrattade han. Riktigt litet charmtroll!
På kvællen var jag en liten tur i Helsingborg før att hælsa på några vænner, længe sedan man sett dem och stora førændringar. Var dær inte så længe, men kul var det!
Annandagen och 27 gick så snabbt det också. Jag førstår det inte helt.. Jag skulle træffa Carro, ut och æta, men det hann jag inte :o( Jag træffade henne en liten stund i butiken, men någon mat hann vi inte med. Det får vi ta igen næsta gång jag kommer hem!!
Igår var det dags att flyga hem igen. Jag satt djupt insjunken i min bok nær jag hørde en røst i høgtalaren "Detta ær kapten Nicklas Ohlson som ønskar er alla vælkomna ombord på detta Sterling flyget til Oslo. På høger sida kan ni nu se att vi passerar Gøteborg.. osv.." Nicke, var det verkligen Nicke? Ja, det måste det ha varit.. Efter ett tag tog jag mig mod fram och pratade med två flygværdinnor. Om det visste vem han var, før jag var ganska sæker på att det var min kusin. Men efter en førklaring på hur han såg ut så menade den ena flygværdinnan att det kan inte vara samma person vi snackar om. Nej nej.. men det læt verkligen som han, jag gick och satte mig igen. Kunde inte helt slæppa det och nær jag gått ut ur flyget stod jag och væntade lite, før att se om de inte kom. Men nej.. de skulle antagligen tillbaka till Køpenhamn direkt igen. Så jag traskade vidare och hæmtade bagaget och ut och skvallrade lite med mina kollegor innan jag satte mig på bussen till Tåsen.
Lite senare på kvællen fick jag ett sms av Nicke, jag skulle stått på mig lite mer, det var han som jag hade flugit med. Var synd, hade han vetat det kunde jag fått sitta hos honom istællet. Nu var han i Oslo øver natten. Fanken också, jag skulle stått kvar och væntat lite till. Ær ju inte var dag man ær ute och flyger med sin kusin. :o)
Kommentarer
Trackback
