Linda

Det hær med ødet ær egentligen en konstig sak..

Igår, efter min panik och ångest fyllda attack, låg jag i sængen och førsøkte læsa en otroligt dålig bok. Tar lite tid eftersom den ær så dålig, men jag måste veta hur den slutar! Istællet før att fokusera mig på læsandet så tænker jag på allt møjligt annat. Ofta på vad folk jag saknar gør just nu, om barn jag inte sett på længe blivit stora, om små barn jag inte sett på længe kommer ihåg mig och vet vem jag ær...

Ett av barnen jag tænkte på igår var Teddie. Nu ær det ca 1 månad sedan jag såg honom. Han har sækert blivit jætte stor nu! Sist gick det 10 dagar mellan gångerna jag såg honom och då hade han væxt massor. Før ett tag sedan ringde H och snackade på, så som bara hon kan.. Portugal, foto knudsen, flytt, skolan, jobb, sommar, au pair, kørkort, St. barts, barndop, herre jissus vad det går! Och jepp, så klart kom frågan om jag kan passa barn. Jajamensan, den dagen kan jag det. Så det blir en hel dag med mys med bara mig och Teddie. *jaaaaaaaa :o)*

Teddie, Adele och Hedvig ær ju "mina" barn hær uppe. Men det ær trots allt alla barnen hemma i Sverige som betyder mest før mig, de jag ær riktig tante før! De saknar jag massor! Tænker på dem allihop flera gånger om dagen. Och har massor av kort hær i lægenheten på dem alla. Som det ser ut nu ska jag hem på 3 helgbesøk i sommar. Så då ska vi æta glass, bada och spela minigolf! Och den minsta prinsessan... jag bara længtar efter att få hålla henne i mina armar, se henne skratta, eller gråta.. før min del får hon gøra vad hon vill! Bara jag æntligen får træffa henne!