Linda

Rubriker och jag är inte vänner.

Livet består just nu av jobb, jobb, jobb och jobb. 12 timmar i måndags, 10 igår, idag en vanlig 8 timmars dag och imorgon blir det nog 10-11 timmar igen. Blir sliten, tycker ju att det är kul att jobba och tiden flyger iväg, men man känner det i kroppen ut på eftermiddagen. Jag måste bli bättre på att ta mig lite pauser, få mig frisk luft och sträcka ut muskler och leder.

Jag har fått den där frågan som man absolut inte vill ha om det inte är så.. "Är du gravid?"
Min stora tanke var  -VA? Ser det ut så? Är det verkligen så illa? Men var har h*n sett mig??

Men h*n hade bara funderat lite, jag drack inte sist vi var på fest ihop, jag är sambo, vi är förlovade, båda har jobb och som personen uttryckte det "behagen hade blivit större" ( dock inget jag märkt!!) osv.. Så det hade ju inte varit otänkbart. Men nej, så är inte fallet..

Är egentligen lite konstigt, hemma i Landskrona har många av mina gamla vänner nu barn och några är gifta. Folk köper hus och flyttar tillbaka till den lilla byn vi kommer ifrån. Men här är livet helt annorlunda. Att skaffa barn är det nog ingen av de vi umgås mest med som har i tanken just nu. Även om Tore får genomgå.. haha.. Köpa hus kan man ju bara drömma om! Jag är glad om jag iallafall bor i ett radhus när mina barn växer upp. Vi ser lite på lägenheter nu, men bara för att följa med i marknaden. Utbud och priser osv. Köpa egen ska vi, men inte ännu. Vi stressar inte. Just nu är marknaden allt för ostabil för att investera 2 miljoner.

Jag undrar ibland vad jag gjort om jag varit kvar i Landskrona. Vad hade jag jobbat med? Hade jag bott kvar i min lägenhet på Suellsgatan? (Usch som den såg ut!!!) Sånt man aldrig får veta, men vad tror du att jag hade gjort??