Linda

Det gör så ont i hjärtat, älskade lilla Oliver fick igår lämna oss. Min syster tog det enda riktiga beslutet, efter många prover och undersökningar hos veterinären så kom de fram till att det fanns inget att göra för honom. Njurarna och levern fungerade nästan inte längre. Vi vet att det var det bästa för honom, men det är tufft iallafall. Han var så mycket mer än bara en katt för oss.

Oliver var katten ingen ville ha, lyckligtvis för oss! Smulan som var hans mamma var vår första katt, Oliver föddes med en knäck på svansen och ett rinnande öga. De andra kattungarna försvann en efter en, men Ollis ville ingen ha så honom behöll vi själv. Vi märkte direkt att han var speciell. Han var så sällskapssjuk, var alltid tillsammans med någon i familjen och gosade. Han var katten med många liv.

Jag minns speciellt när han var ca 1år så kom jag hem från skolan och hade lagt mina kläder framför tvättmaskinen så mamma kunde tvätta. (Jag bodde borta på veckorna, bara hemma på helgen) Mamma sorterade och slängde in tvätten, blev avbruten av tlf, gick sedan och fortsatte med tvätten. Efter några minuter så undrade hon var Oliver var. Av en eller annan grund gick hon och stängde av maskinen och började leta efter Ollis. Men han var ingenstans.. Hon förstod det med en gång och ropade på mig och pappa. Där låg han, i tvättmaskinen, genomvåt och bortkommen. Han skulle bara mysa lite med mina kläder och min lukt så han hade hoppat in i maskinen och lagt sig där. Som tur var så var Sophie (min syster) inte hemma, Oliver var hennes katt.  Hon hade blivit hysterisk, och det var inte det han behövde just då. Vi fick tömt maskinen på vatten och tagit ut honom, jag satt med honom i handdukar och med hårfön hela kvällen. Allt gick bra med honom, men han luktade gott och nös bubblor i några veckor. ;o)

Vi saknar dig Oliver! Tack för allt vi fått uppleva med dig, du finns ständigt i våra hjärtan!! Älskade katt!

Vila i frid Oliver, älskar dig nu och för alltid!